Jag är så oerhört frustrerad och irriterad över min nuvarande arbetssituation/arbetsmiljö. :(

Att försöka förklara för mina chefer/kollegor hur "dränerande" det är för mig att ha helklass känns hopplöst.

Pratade med en kollega här om dagen som sa att när hon är stressad glömmer hon saker som hon ska göra, har svårt att koncentrera sig, får inget vettigt gjort och är jätte trött m.m

Mitt svar (så har jag det oftast/alltid varje dag) tror jag förhoppningsvis öppnade ögonen lite grann på henne. Och att vid stress fördubblas symtomen. :/

En vännina till mig som har tre söner som har diverse NPF diagnoser och som dessutom har utbildning inom ämnet gav mig en jättebra metafor/liknelse. :D

Ibland jämför jag det med affärer i jultid med olika musik från olika affärer och en massa folk som skyndar åt alla håll och stöter i varandra och mitt i det sitter (i detta fall) du och skall utföra ett prov som kräver all tankefokus och till det kommer barn som avbryter med ojämna mellanrum.
Inte konstigt att du känner dig dränerad!

Att någon annan (som har koll) sätter ord på mitt "funktionshinder/problematik" gör förhoppningsvis att andra får en annan inblick/förståelse för hur jag har det dagligen 365 dagar om året.

Nu är min förhoppning att min kollega som är sjukskriven pga en operation är tillbaka på måndag!? Så att jag får lite andrum innan det är dax för betygsättning och terminsslut. Annars är nog sannolikheten ganska stor att jag eventuellt oxå blir sjukskriven eller inte orkar delta vid vårt årliga midsommarfirande. Vilket jag inte gjorde förra året pga stress m.m

Nu har jag gnällt färdigt!

Ha det bäst!

Kram

A

Bilden är tagen på ön där vi har vår sommarstuga. Som jag verkligen älskar att besöka. Där vi firar midsommarafton med min pappas/min släkt.

(Bilden är lånad)

Behöver hitta någonstans där jag kan "ladda mina batterier"