Hittade den här texten på nätet. Den förklarar en hel del hur jag har det.

http://www.newsner.com/2014/10/20-saker-du-inte-far-glomma-om-du-alskar-nagon-som-har-add/

Att ständigt känna sig som ett UFO är väldigt ansträngande.
Vad ska "folk" tänka om jag gör så eller säger så?

Att få min diagnos är något av det bäst som har hänt mig men oxå förenat med en stor bitterhet och besvikelse.
Varför har ingen fattat tidigare att jag har ADHD?
Varför var det jag själv som var tvungen att sätta en diagnos först och sedan söka hjälp inom vården för att få min diagnos?

Många frågor men inte många svar.

Jag är den jag är idag pga min ADHD men tänk så mycket enklare det skulle varit om jag sluppit alla misslyckanden och "käftsmällar" under min uppväxt och mitt vuxna liv fram tills våren 2013.

En tjej i en FB grupp som jag är med i sa något väldigt klokt här om dagen i en diskussion vi hade.
Hon firar sin andra födelsedag, dagen då hon fick sin diagnos.

Har inte mer att tillägga just nu.

Ha det bäst!

Kram

A